varför ska jag alltid va hon som man kan umgås med när alla andra säger nej ?

när ingen annan kan, då duger jag.

hur mycke jag än frågar, hur mycke tid jag än lägger ner på att försöka få någon att vara med, alltid får jag svar som "nej" eller "kanske" eller "jag är med dig sedan/imorrn" , sedan får man bara dissen.

jag är liksom den där "extra kompisen" som bara duger när ingen annan kan, och inte fan är d kul.

d känns precis som att jag inte har en enda riktig kompis, inte en enda.

men dom som verkligen bryr sig om mig, dom kan ju börja visa.

och dom som inte bryr sig på riktigt, dom kan fan fara långt åt helvete.

d är inget jag skriver till någon personligen, utan till ALLA som bara låssas bry sig. till alla som har mig som en "extra kompis", för jag orkar verkligen inte vara den "extra kompisen".